måndag 22 februari 2010

Festen och fastan


Orden har ju också sina öden, och ett begrepp som ”karneval” kan ju tyckas vara entydigt nog, men numera används det vanligen som en synonym till ”festival”. Längst bort från ursprunget har man hamnat i Australien, där ordet också används om idrottsturneringar.


Men den till synes självklara etymologin ”carne vale” – ”farväl till köttet” – blir genast mindre självklar när man petar lite på den. Fastan handlade inte bara om att avstå från att äta kött, utan om att avstå från en lång rad livsmedel, inklusive ägg och mjölkprodukter, och dessutom alkohol – och sex.


”Carne” betyder ju inte bara ”kött” utan också ”kropp”, och i ett vidare perspektiv kan man skönja en gnostiskt influerad fientlighet till kroppen och kroppsliga behov. Att förneka kroppen antogs vara utvecklande för själen. Botgöring, fasta och andliga övningar under fyrtio dagar skulle jämna vägen till himlen.


Den egentliga karnevalen – dagen före askonsdagen – gjorde man alltså fest på de livsmedel som var förbjudna under fastan. Det var ju praktiskt om maten inte skulle förfaras, och eftersom man i alla fall skulle gå till bikt och ägna fyrtio dagar åt botgöring passade man på att ta ut svängarna på vägen dit – några synder mer eller mindre spelade ju mindre roll i sammanhanget.


Karnevalen i Venedig har firats åtminstone sedan 1200-talet, och maskeraderna har under vissa perioder varit så vilda att myndigheterna försökt förbjuda dem.


Karnevalstraditionerna varierar lokalt – liksom reglerna kring fastan har varierat. Ett medeltida tema som ”upp-och-ner-vända världen” var mycket populärt, eftersom det medgav att man drev med överheten och uttryckte förbjudna tankar. Allt ”högt” skulle göras ”lågt”, allt som normalt var förbjudet, skulle vara tillåtet. Både kyrkliga och världsliga myndigheter försökte ibland ingripa mot de mest extrema yttringarna – med varierande framgång. Hit hör firandet av den s.k. ”åsnemässan”, då man klädde ut en åsna till biskop och firade mässa med den i katedralen.



Numera tänker kanske de flesta på Rio de Janeiro i samband med begreppet karneval. Där har paraderna av sambaskolorna, med lättklädda kvinnor, kommit att ta över, men en del klassiska teman som att driva med döden lever kvar.


Idag lever inte så mycket av karnevalens anda kvar, men det gör ju å andra sidan inte fastan heller. I princip finns fastan kvar inom katolska kyrkan, men om någon egentligen fastar, är något man knappast talar om. Askonsdagen – när man får ett kors av aska ritat i pannan under mässan, som ett tecken på botgöring och en påminnelse om att man är dödlig – firas fortfarande, men att iaktta en massa fasteregler anses som inkompatibelt med att leva i den moderna världen.


När det talas om fasta idag, är det mest i samband med islam och ramadan. Här har dock begreppet fasta fått en annan innebörd: att inte äta medan solen är uppe.


Jag måste erkänna att jag drog på munnen när jag hittade denna annons i en tidning i Dubai under ramadan 2001 (som då inföll i december):



Bokstavstro har jag med min bakgrund viss förståelse för, men att driva formaliteterna till sådan ytterlighet fann jag helt enkelt absurt! Här anges på minuten tiderna för bönen, och exakt på minuten när man skall börja dagens fasta – och vilken minut den tar slut – med kompensation för den exakta plats inom Förenade Arabemiraten där man råkar befinna sig.


Sedan sitter man uppe halva natten och äter!

Faktum är att alla typer av konsumtion toppar under ramadan, och just det här året fanns det helsidesannonser i tidningarna som sa:


UNNA DIG EN NY MERCEDES DENNA RAMADAN!


I England firas Pancake Tuesday (som motsvarar fettisdag – Mardi Gras), och seden har sitt ursprung i att ägg och fett var förbjudet under fastan. Egentligen heter den Shrove Tuesday, och utgör den sista dagen av ”Shrovetide”. ”Shrove” är gammalengelska och kommer från ”shrive” – att skriva – från latinets ”scribere” - här i betydelsen att bikta sig. På svenska kalldes det ju också faktiskt en gång ”att skrifta sig”!



Här i Storbritannien finns inte någon levande karnevalstradition – vi har fått det kinesiak nyåret i stället, och i söndags var ca femtio tusen ute på gatorna i Chinatown och Trafalgar Square!


Kinesiska nyåret - från mina kvarter


Till sist: det kan tyckas märkligt att ”karneval” och ”festival” blivit synonymer, när ”vale” i de båda sammansättningarna används i motsatt mening: ”farväl” resp. ”var hälsad!”. Men det är ju ordens öde!

lördag 13 februari 2010

Tigerns år



Denna vecka firar vi nyår i London.


Om man bor i en stad som London, där det talas över två hundra språk och människorna kommer från alla delar av världen, följer med nödvändighet en kulturell mångfald som jag finner befriande.


Söndag morgon, Little Newport Street




Mängden av kalendrar som dessa olika kulturer för med sig manifesteras sällan i det offentliga rummet, men det kinesiska nyåret firas alltid. I år infaller nyårsdasgen den 14 februari, och firandet pågår hela veckan med olika arrangemang som har anknytning till kinesisk kultur, och avslutas med den storas paraden nästa söndag.


De flesta kalendrarna placerar nyåret under våren. Det finns väl drygt tjugo kalendrar som olika religiösa eller etniska grupper använder sig av för att fastställa viktiga tidpunkter för jordbruket och den rätta tiden för religiösa festdagar.


Oxford Circus


Alla kalendrar som jag känner till har skapats på norra halvklotet, och att börja året på våren, när naturen vaknar till liv och bondeåret startar på nytt tycks mig rimligt. Vikingarna räknade visserligen nyåret från midvinterblotet, men när Sverige kristnades kom också hos oss Marie bebådelsedagen den 25 mars att räknas som nyårsdag. Att fira nyår den 1 januari är ett sent påfund.


Men inte ens inom kristenheten har man kunnat enas om en kalender. Den ortodoxa kyrkan firar jul och nyår i januari, och den koptiska kyrkan har en rörlig nyårsdag, som infaller på sensommaren.


Den islaminka kalendern är en strikt månårskalender, och deras år är alltså ca 11 dagar kortare än solåret. Det medför att nyåret och alla religiösa högtider kan inträffa vid alla årstider, och att deras tideräkning ytterst långsamt knappar in på oss. Förra året inföll nyåret den 18 december, och i år infaller det den 7 december, osv.


Den judiska kalendern baseras också på månåret, men här har man löst problemet med de 11 dagarna genom att sätta in en skottmånad vissa år, och på detta vis håller festerna sig i den årstid där de hör hemma.


Jag ska inte göra det här till en lång lista! Jag skrev om Songkran här förra året.


Nu firar vi tigerns år!




[hǔ]​ tiger

måndag 8 februari 2010

Stray Politicians

Att förstå politikers tänkande kan vara en utmaning också i deras klaraste stunder, men ibland lyckas de överträffa sig själva och slå också de mera härdade med häpnad.


Här är det André Bauer – Lieutenant Govenor of South Carolina – som yttrar sig om fri eller subventionerad skolmat – eller vad det nu är det handlar om…


Han har i alla fall senare bestämt dementerat att han skulle ha gjort jämförelser mellan ”stray animals” och fattiga människor, men att han anser att subventionerad skolmat leder till försämrade studieresultat är helt klart.