tisdag 28 juli 2009

Från Bäverträsk till Bangkok


Så när jag i tankarna ännu en gång återvänt till barndomens Lappland, kollade jag Google Earth igen, och vår lilla by Bäverträsk, som såg ut som bardomens stuvade spenat när jag försökte för ett par år sedan, har nu fotograferats på nytt.

Nu kan jag alltså se det hus där vi bodde för 55 år sedan, den lilla tjärnen, och en del annat.

Jag minns byn som en glänta i en ändlös skog, och ska man döma utifrån satellitbilderna är det mitt i prick!

Så googlade jag på byn igen, utan framgång när det gäller bilder. Men jag fick upp en sida med text på thai! (Jag vet inte - kanske har det något att göra med min dators inställning?)

Historien bakom denna sida har jag ingen aning om, men jag fick mig ett gott skratt!
Här får vi veta att staden Bäverträsk ligger i norra delen av destinationslandet Sverige, och att intressanta platser att besöka i omgivningen är Lappland (303 km), Rago Nasjonalpark (Norge) 332km, ett antal obskyra platser i Finland med avstånd i kilometer från Bäverträsk, samt Sundsvall (253km) och Örnsköldsvik (149km).

Varför man skulle resa till Bäverträsk om man nu ville besöka någon av de uppräknade platserna framgår inte – inte heller varför man skulle resa till Bäverträsk över huvud taget – men vi får veta att man kan ta sig dit genom att flyga till Stockholm Arlanda Airport, 553 km från Bäverträsk.

Länken ”Bäverträsk – hotell” innehåller föga överraskande ingen information, och länken ”Bäverträsk – foton” har givetvis ingenting att visa upp, men när jag klickar på สวีเดน (Sweden) får jag upp en lista med platser som Örnsköldsvik och Sundsvall – och Lappland.

Så jag klickar på แลพแล็นด (Lappland), och finner ännu en fantastisk text:

แลพแล็นดตั้งอยู่ในภาคเหนือ Arctic Circle. เป็นพื้นที่ที่ใหญ่ที่สุดในโลกที่มีผู้คนทั่วไปเดียวกันชีวิตที่ไกลอดีต. บริเวณนี้ยังเป็นเหลือแสนกวนดีจากมุมมองของธรรมชาติ. สามารถจะถือเป็นหนึ่งในการพัฒนาอย่างกระวนกระวายใจอารยธรรม.

Här får vi veta att Lappland till största delen ligger norr om polcirkeln, och att det i princip är världens största område där folket fortfarande lever på samma sätt som ”för mycket länge sedan”. Området är också exceptionellt välbevarat vad gäller naturens skönhet.

Och så till sist kommer en punch line:

”Detta område kan betraktas som en av de platser som i minimal utsträckning har påverkats av civilisationens utveckling.”

7 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Det kanske har varit några thailändare i Bäverträsk och plockat bär, och sedan sett till att platsen har "hamnat på världskartan".

Och åsynen av några berg som malts ner i jakten på malm, eller älvar som dämts upp för vattenmagasin, kanske skulle ge en annan bild av hur "opåverkade" lappmarkerna är. Men det är trevligt att vandra omkring däruppe under midnattssolen, i alla fall innan myggen kommer!

Berith sa...

Trevligt att du är tillbaka och intressnt att Bäverträsk nu går att beskåda från ovan. Hade ett minne av en rund tjärn så fågelperspektivet korrigerar uppfattningen.

Carl Jacobson sa...

Björn:

Jag undrar bara vad malmbergarna och kirunaborna tycker om den där slutklämmen om civilisationen...

Berith:

Formen på den lilla tjärnen är givetvis ingenting som man kan uppleva på marken, och jag minns inte heller att det var ett så pass långt avstånd mellan "Stortjärn" och "Lilltjärn".

Bäckens utlopp i väster syns ju tydligt här, men bäcken är dold av vegetationen.

Einar J sa...

Även jag hälsar dig välkommen tillbaka till bloggen. Hoppas att trasslet minskar (Jag kan f.ö. instämma i att Firefox gör bloggandet något mindre nyckfullt).
Jaha, även Bäverträsk syns alltså från ovan nuförtiden - oavsett var man själv är placerad dessutom! Otroligt, men sant! Det var möjligen science fiction en gång i solförmörkelsens 50-tal.
Jag kan berätta att jag besökte byn med pappa och mamma någon gång på 70-talets slut (tror jag det var) och kapellet var redan då ombyggt till enbart bostad. Men huset och de andra miljöerna var mycket lätta att känna igen.

Apropå ditt förra blogginlägg: Lustigt nog skrev jag själv för ett antal år sedan en liten berättelse om den där skickelsedigra solförmörkelsen ur ett barns (givetvis mitt) pespektiv. Jag minns också dess innebörd som allvarligt och ingående diskuterad av de vuxna, och deras resonemang (som du ju anför delar av) smittade av sig med en slags osäkerhet om vad som skulle kunna hända. Framför allt därför att det var så viktigt att skydda sig mot den svarta solen med svärtade flaskbottnar. I långa stycken var faran svårfattlig för ett barn, och själv missuppfattade jag ett och annat på ett sätt som jag numera kan finna intressant.
Beträffande teorin om bärplockande thailändares eventuella kontakter med Bäverträsk så finner jag den rolig och kanske inte alldeles bortitok...

Carl Jacobson sa...

Just den där osäkerhetskänslan är vad som levde kvar. Solen går upp och ner varje dag, tills den en dag beter sig helt annorlunda. Men jag tror inte att det hade stört mig så mycket utan de vuxnas vilda spekulationer om tidens ände!

Björn Nilsson sa...

Med tanke på den inte av alla uppskattade roll som bävern fått i svensk inrikespolitik i och med Mauderaternas deltagande i regeringen undrar jag om Bäverträsk är riktigt lyckat som namn? Bävrar antas ju var hysteriskt arbetande små galningar - vore inte Jobbalagomträsk bättre namn?

Carl Jacobson sa...

Jag vet inte mycket on bäverpolitik i Sverige, men här i Storbritanien återinplanteras den - och jag tror faktiskt att det kan behövas!

Annars har ju det där med bävern flera konnotationer.