fredag 8 maj 2009

Fullmåne - Visakha Bucha



Buddha’s birthday, Seoul

Vid denna fullmåne firar man Visakha Bucha i Thailand och andra buddhistiska länder. Det brukar ibland kallas buddhans födelsedag, men är i själva verket ett kombinerat firande av buddhan Siddhatta Gotamas födelse, upplysning och död – lite grand som att fira jul, påsk och pingst på samma dag, alltså. Enligt thailändsk tideräkning är detta år 2552 efter buddhans upplysning. (Andra buddhistiska traditioner räknar annorlunda.)


Att Siddhatta Gotama är en historisk person är väl de flesta överens om, även om vi inte kan enas om precis när han levde. Under gångna sekler har så många legender spunnits kring honom att vi till sist knappast vågar säga någonting säkert om vem han var. Lumbini i dagens Nepal pekas ut som hans födelseplats, men vi vet inte ens vilket språk han talade. Att han skulle ha varit en prins hör till de otaliga legenderna som är ägnade att popularisera honom. Till sist har den verkliga personen nästan fullständigt försvunnit i floran av legender, och ersatts med något slags jätte.


Inom mahayanabuddhistiska riktningar spelar buddhan en ganska underordnad roll, och har fått lämna plats åt en samling bodhisattvor som i stället för att söka uppnå parinibbana väljer att återfödas gång på gång för att bistå mänskligheten på olika sätt.


Det är en tanke som ställer buddhans undervisning på huvudet. Om att bli fri från samsara och uppnå parinibbana inte längre är målet, vad återstår då egentligen av buddhans diskurs?


I detta perspektiv framstår buddhan som en smitare!





Svastikan är i detta sammanhang en magisk lyckosymbol, som står för välbefinnande och lycka. Den urgamla symbolen som förefaller vara lika gammal som all mänsklig civilisation, förekommer överallt i buddhistiska miljöer – under buddhans fötter såväl som på bröllopstårtor!

วันวิสาขบูชา

Wan Visakha Bucha



4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Vacker måne var det, svastikorna ser riktigt aptitliga ut, och det är väl bara att ropa:

Grattis på födelsedan, Buddha!

Carl Jacobson sa...

Och grattis till uppvaknandet - och parinibbana, alltså!

Vi kanske borde baka en födelsedagstårta!

Björn Nilsson sa...

Glömde säga "välkommen tillbaka" till bloggosfären!

Att äta tårtor verkar ändå inte som högprio om man befinner sig i buddhistisk askes, men det kanske medges lite avsteg då och då?

Kan man säga att buddhisten i valet mellan tårta och att svälta ihjäl väljer det första som varande minst skadligt för kroppen, medan jainisten föredrar att frälsas genom svälta ihjäl hellre än att äta tårta?

Carl Jacobson sa...

I should have relised that the disappeared comment was here, but I was stressed out, and my time at the "internet cafe" was just about up. (A "cafe" with a sign on the wall saying: "No Food of Drink Allowed in this Internet Cafe".)

Birthday cakes for the Buddha are not as absurd as it may sound. People do actually sacrifice food, flowers, and insence to him. Buddhist ascetism is "middle way" and the monks are allowed to eat everything - they are supposed to eat whatever they are offered - but they are not allowed alcohol.

The Buddha himself died of food poisoning after eating a bad prk dish, according to Theravada traditions. Before he died, he comforted the poor farmer who had given him the food, by thanking him for his assistance to achieve parinibbana.

This is a story that is vigorously denied by the Mahayana tradition, on the other hand. "A Buddha can not be harmed by eating bad food", they say.

But he can obviously die without cause.