Mỹ Lai för 40 år sedan

"In order to save the village, we had to destroy it."

Fyrtio år efter My Lai-massakern är det kanske på sin plats att göra några reflexioner. Vissa frågor blir vi inte av med, och frågan om man kan kämpa för friheten med terrorn som vapen är uppenbart en av dem.

My Lai-massakern skiljer sig ifrån mina tidigare exempel om hur massmedia påverkade Vietnamkrigets utgång, genom att press och TV inte var på plats vid detta tillfälle. Nyheten nådde världen i efterhand genom Nordvietnamesiska kanaler, och eftersom den kunde misstänkas vara ett propaganda- påhitt blev det en tidningsnotis, som mest.

Officiellt rapporterades incidenten först som en eldstrid i vilken "128 Vietcong och 22 civila hade dödats" och general Westmoreland gratulerade kompaniet till ett "väl utfört arbete".

Men det hade inte förekommit någon eldstrid och försöken att mörklägga händelsen misslyckades. En rad amerikanska soldater envisades med att rapportera händelsen till militärledningen, och när ingenting hände tog sig en soldat, Ron Ridenhour, före att skriva brev till president Nixon, Pentagon, State Department och en rad senatorer. Breven ignorerades av mottagarna - med ett undantag, senator Morris Udall, demokrat från Arizona. Men det skulle dröja ända till november 1969 innan allmänheten fick kännedom om händelsen genom publiceringen i Life, Time och Newsweek.

Jag har läst många försök under årens lopp att förklara hur in incident som denna kunde inträffa. Cynikerna säger att sånt händer i krig, medan andra psykologiserar kring pressande search-and-destroy operations riktade mot en osynlig fiende, egna förluster, samt den ökade pressen att möta Tet-offensiven.

Men inget av detta förklarar hur ett kompani kan gå in i en by och massakrera 504 civilpersoner i åldern 1 - 82 år - de flesta kvinnor och barn.


Så småningom ställdes löjtnat Calley och kapten Medina inför krigsrätt. Medina friades, medan Calley ensam fick ta ansvaret för massakern. Han dömdes till livstids fängelse, men frigavs dagen efter på president Nixons order. Appellationsdomstolen reducerade senare hans straff till 20 år, men i realiteten avtjänade han bara 3,5 år i husarrest.

Turerna kring löjtnat Calley är intressanta. President Nixon torde ha bekymrat sig för domens effekt på den allmänna stridsmoralen, medan en upprörd omvärld uppfattade Nixons agerande som ett ursäktande av hans handlingar. (Det var ju ändå bara vietnameser!) Byborna i My Lai dödades därför att de var vietnameser, och endast därför att de var vietnameser.

Om de av några soldater på platsen uppfattades som substitut för en ogripbar fiende är irrelevant.

Rättegången mot löjtnant Calley kommenteras på en APC: "KILL A GOOK FOR CALLEY."
__________________________________________

Bilderna från My Lai är tagna av arméfotografen Ronald L. Haeberle
Bilden på APCn är tagen av Richard Hastie
Mỹ Lai kallas ibland Sơn Mỹ. I svensk press brukade man skriva Song My, om jag minns rätt.
__________________________________________