Julaftonskvällen var mild och behaglig, och jag bestämde mig för att promenera till Westminsterkatedralen. Man måste vara på plats en timme i förväg för att få en sittplats. Det gör ingenting, för organisten brukar komma tidigt och spela på den stora orgeln, medan folket samlas. Det är en katedralorgel av fransk typ, som alltså har en betydligt dovare klang än de ljusa barockorglar som är vanliga i Sverige. Den här orgeln byggdes under överinseende av Marcel Dupré, som också invigningsspelade 1922.
Och när midnattsmässan börjar är alla utrymmen fullpackade med stående besökare. Processionen av kör, präster och givetvis kardinalärkebiskopen själv en dag som denna, anländer. Man sjunger ingångsantifonen Puer natus est nobis et filius datus est nobis… och när den första pusten av rökelse når mig, ryser jag! Jag står där, ohjälpligt, med tårar i ögonen!
Ett barn är oss fött, en son är oss given.
Det är oerhört vackert! Allt vävs samman: konstens mästerverk, sockersöta julkort jag minns från barndomen, och mina egna barns födelse; egna erfarenheter med historiska händelser och aktuella nyheter. Vi vet ju alla vad som följer: barnet vars födelse vi firar fick fly för livet med sina föräldrar, och sedan följde massakern på de oskyldiga barnen. Allt blir till ett i denna ändlösa vävnadberättelse, där olika författare lämnar sina bidrag, liksom i moderna tv-serier där avsnitten har olika upphovsmän. Ett pågående drama där vi alla har en – om än obetydlig – roll! Hur vi än förhåller oss till denna berättelse, blir vi ohjälpligt en del av den.
------
Tillbaka vid min egen dator har jag återigen alla bokstäver jag behöver, och kan klippa och klistra som jag vill. Här kommer något försenat de bilder jag hade tänkt mig i detta inlägg:
Giotto (1267?-1337) Jesu Födelse (ovan) med detalj överst, och Flykten till Egypten (nedan).
Lippi (1457?-1504) Jesu födelse.
Botticelli (1444-1510) Madonna.
Daddi (1290?-1355?) Musicerande änglar. Bernardo Daddi var elev till Giotto, och är kanske mindre känd. Målningen ovan är en detalj av en bild som finns på National Gallery vid Trafalgar Square, här i London. Ett av Londons många muséer med fri entré!
Fyra konstnärer - alla från Florens!
__________________________________________
Och när midnattsmässan börjar är alla utrymmen fullpackade med stående besökare. Processionen av kör, präster och givetvis kardinalärkebiskopen själv en dag som denna, anländer. Man sjunger ingångsantifonen Puer natus est nobis et filius datus est nobis… och när den första pusten av rökelse når mig, ryser jag! Jag står där, ohjälpligt, med tårar i ögonen!
Ett barn är oss fött, en son är oss given.
Det är oerhört vackert! Allt vävs samman: konstens mästerverk, sockersöta julkort jag minns från barndomen, och mina egna barns födelse; egna erfarenheter med historiska händelser och aktuella nyheter. Vi vet ju alla vad som följer: barnet vars födelse vi firar fick fly för livet med sina föräldrar, och sedan följde massakern på de oskyldiga barnen. Allt blir till ett i denna ändlösa vävnadberättelse, där olika författare lämnar sina bidrag, liksom i moderna tv-serier där avsnitten har olika upphovsmän. Ett pågående drama där vi alla har en – om än obetydlig – roll! Hur vi än förhåller oss till denna berättelse, blir vi ohjälpligt en del av den.
------
Tillbaka vid min egen dator har jag återigen alla bokstäver jag behöver, och kan klippa och klistra som jag vill. Här kommer något försenat de bilder jag hade tänkt mig i detta inlägg:
Giotto (1267?-1337) Jesu Födelse (ovan) med detalj överst, och Flykten till Egypten (nedan).
Lippi (1457?-1504) Jesu födelse.
Botticelli (1444-1510) Madonna.
Daddi (1290?-1355?) Musicerande änglar. Bernardo Daddi var elev till Giotto, och är kanske mindre känd. Målningen ovan är en detalj av en bild som finns på National Gallery vid Trafalgar Square, här i London. Ett av Londons många muséer med fri entré!
Fyra konstnärer - alla från Florens!
__________________________________________
2 kommentarer:
God fortsättning på helgerna!
Giottos mästerverk i Padua (Cappella degli Scrovegni)från vilket du visar ett par julrelaterade bilder hade jag glädjen att se på plats för första gången för ett par år sedan. Dock var det inte lika enkelt att komma in där som på det förträffliga National Gallery. Efter att ha betalat en ordentlig summa fick jag först köa för insläpp i en mindre grupp, och sedan stanna i endast 20 minuter. Nåväl, jag köpte med mig en bok med bra återgivning av bilderna också. Fantastiska bilder är det verkligen - av en av portalfigurerna i konsthistorien.
Samtidigt är det ju glädjande att så många människor fortfarande vill se dessa gamla mästares bilder! Kan man köa på Systemet så kan man väl köa för Giotto?!
Skicka en kommentar