Höstvädret fortsätter att vara behagligt: svalt och halvklart, med stunder av solsken – perfekt väder för långa promenader, m.a.o. Så jag tog min lilla digitalkamera och gav mig ut på långpromenad i morse. Jag har länge tänkt att jag skulle besöka Nunhead Cemetery, men eftersom det ligger åt fel håll för mina vanliga ärenden, så har det inte blivit av förrän idag.
Jag vet näst intill ingenting om platsens historia. Vad som kan utläsas av gravstenarna är att de flesta gravarna verkar vara från mitten på 1800-talet, fram till första världskrigets utbrott ungefär. Vad som orsakat tillståndet av absolut förfall och förvildning, har jag ingen aning om. Man kan kanske spekulera att första världskrigets utbrott medfört så många nya döda, att de gamla gravarna fått stå tillbaka.
Nu är det givetvis inget som jag beklagar! Det är tvärtom den fullständiga förvildningen som är platsens stora attraktion. Vingklippta änglar och omkullstörtade obelisker i snåren! Träden tar över, och deras rötter välter och spränger monumenten. Man känner sig som en upptäcktsresande som kommit på lämningar av en forntida kultur! Men den här forntiden ligger bara drygt hundra år tillbaka i tiden!
Jag har inte mycket att säga om detta, men jag vill gärna dela med mig av bilderna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar