måndag 13 augusti 2007

Två städer



Om man jämför de två städer som utgör polerna i mitt liv – London (där jag för närvarande bor) och Bangkok (dit jag ständigt längtar) – så ser man genast två likheter: båda städerna delas i två halvor av en slingrande, lerig flod, och båda har ca 10 miljoner invånare. Båda är dessutom smutsiga och kaotiska, och man ska akta sig för att försöka ta en genväg – det fungerar nästan aldrig!

Och där slutar de uppenbara likheterna!

Skillnaderna å andra sidan utgör en diger lista, och de mest slående är givetvis kulturella: där London är konservativt och blickar bakåt, ser Bangkok framåt! Det syns omedelbart på nybyggnationen – Bangkok är modernt och siktar mot skyarna – och saker och ting fungerar! London drömmer om det förlorade imperiet och fortsätter oförtrutet att bygga viktorianska pastischer, och åttiotalets post-modernistiska trend gav dem tillfälle att ytterligare en gång blicka bakåt och faktiskt excellera i en monstruös nyproduktion som inte kan beskrivas, utan måste demonstreras! (Jo, på den punkten har prins Charles rätt!)



När jag först landade i Bangkok 1973, såg staden ut ungefär som på bilden ovan (som jag inte kan datera exakt). Dusit Thani Hotel med sin spira som skymtar i bakgrunden, var då stadens högsta byggnad.

Idag om man sitter i en taxi och passerar hotellet, är det troligt att man missar det! Bilden nedan är från en annan vinkel och en annan gata, men Dusit Thani Hotel finns fortfarande med till höger på bilden, och gatan – Rama IV Road, med sina trafikstockningar skymtar i skuggorna under skytrainbanan. Hotellet släppte till en del mark för att man skulle kunna bygga en bekväm övergång mellan skytrainstationen och tunnelbanan.


På bilden nedan från Sathorn Road, passerar ett tåg "Empire Tower". Vad som föranlett namnet vet jag inte, men man gillar ju namn med kunglig anknytning. Jag har faktiskt även sett "Royal Imperial..." vilket blir absurt på engelska, men fungerar på thai, där man använder sig av ord med olika rötter - thai, pali, sanskrit - som fungerar som ett slags bestämningar till varandra.

Och London?

Det här är bara början på denna historia, men jag ska ge några exempel på vad jag skrivit ovan!

Engelsmännens relation till färgskalan hör väl till det mest iögonenfallande när man först kommer hit - och jag har fortfarande inte vant mig! Hur kan man tycka att senap och ketchup är den bästa färgkombinationen?

På Victoria Street däremot, har man låtit de dystra, moderna kontorshusen bilda en fond till det gamla huset, och det fungerar bra! Huset i sig har ju charm - men sen är det ju det där med färgerna! (Man tager vad man haver?)

Lyxbostäder vid Vauxhall Bridge - jag brukar kalla stilen junkyard eclecticism.


Nu växer det ändå upp en hel del eleganta byggnader också här i London - till sist!

Jag ska återkomma med några exempel.

______________________________________

Inga kommentarer: