Idag tänker jag ta upp tråden från 5 juli och frågan om religion och politik. Den har diskuterats flitigt den senaste tiden – om man nu kan kalla det en diskussion. Vanligen är det nog mest ett påstående man möter: ”Man ska inte blanda ihop religion och politik!”
Men om religionen är – eller definierar – en människas världsbild, och utgör ett slags paradigm eller osynlig default setting – hur kan man då begära att hon ska lägga den åt sidan när samhällets utformning är på tapeten?
Ett samhälle må vara sekulärt konstitutionellt, men om majoriteten bekänner sig till en religion eller annan, så kommer detta att visa sig i det samhällets lagstiftning.
Detta är en effekt av det som kallas demokrati!
I ett historiskt perspektiv har religionen varit det fundament som samhället vilat på, och de gemensamma religiösa värderingarna det som hållit det samman. Riterna har utförts offentligt och alla har deltagit – oavsett graden av personlig övertygelse. (Religion som en ”privatsak” däremot, är ett modernt påfund - och irrelevant!)
Senare, när det religiösa paradigmet vacklade, försökte man att i religionens ställe sätta ”nationalkänslan”; känslan av gemensamhet grundad i språk och etnicitet.
Vi vet hur det gick! Ändå ser vi hur man också idag försöker skapa något slags identitet i en exklusiv ”svenskhet”. (Detta skiljer religionen från nationalismen som samhälleligt fundament: där kyrkan historiskt sett - före reformationen! - var etniskt och språkligt gränsöverskridande och naturligt inklusiv, är nationalismen exklusiv och inåtvänd.)
I vårt post-sekulära samhälle där olika ideologier kämpar för hegemoni är det kanske dags att vi funderar lite över begreppet anomi, så som Durkheim definierar det! (Det är kanske dags att läsa om Durkheim!)
Religionen är ett språk med hjälp av vilket vi förstår och förhåller oss till fenomen i vår omvärld. I denna mening skiljer sig religionen inte från andra ideologier, av vilka flera i vår tid har kommit att få status som pseudo-religioner: Marxism, feminism, nationalism, environmentalism.
Att kräva av en människa att hon i det politiska samtalet ska lägga undan sina religiöst grundade värderingar är lika absurt som att kräva av en feminist eller en socialist att de ska göra detsamma!
___
Bo Strömsteds läsvärda inlägg i DN finns här!
Bilden ovan är inte något konstverk, utan ett foto av en solnedgång och en snödriva. Det starka motljuset har fått den vita snön att framstå som nästan svart!
Här kommer dagens Baertling:
Post scriptum till mitt inlägg Vad är religion?
Jag är medveten om att jag definierat ateism på det sätt som är gängse bruk, och inte efter en strikt etymologisk tolkning av ordet. Detta kan principiellt försvaras med att ett ords innebörd bestäms av just gängse språkbruk.
Idag finns vid sidan av de skrikiga militanta ateisterna som förklarat jihad mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet, ett antal individer som kallar sig ateister men definierar detta enligt ordets strikta etymologi. Jag har all respekt för dem, och det är bara avsaknaden av en alternativ term som leder mig till att här hålla fast vid gängse språkbruk.
Att ordet a-teism etymologiskt betyder ”avsaknad av gudstro” och i princip är en synonym till a-gnosticism ”avsaknad av kunskap [om Gud]” är alltså egentligen irrelevant.
Bilden är ifrån en demonstration av militanta ateister i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar