Det är precis 100 år sedan Joseph Conrads The Secret Agent publicerades. Jag kom att tänka på det när ett nytt försök till en bombattack genom diverse tillfälligheter avstyrdes när Gordon Brown tillträdde sitt ämbete.
Alla som läst boken vet att det inte är en sådan där James Bond-historia, utan en bok som handlar om ett terroristattentat i London, utfört av anarkister. Men boken är ändå mycket aktuell på många sätt!
Under de hundra år som gått sedan den skrevs har ju Europas olika hörn hemsökts av terroristgrupper av mycket varierande ideologier: anarkister, separatister, unionister, IRA, röda brigader och högerextremister, och nu i detta nya millennium islamiska terrorister. Och man kan kanske tycka att dessa grupper har få saker gemensamt, men när man läser Conrad inser man att de kanske inte är så olika trots allt!
När nu en grupp män kört en bil in i entrén till Glasgows flygplats och satt eld på sig själva och bilen, ser det ju ut som ett spontant och mycket slarvigt försök att ”göra något” som ersättning för den komplicerade bomb som desarmerades på Haymarket, kom jag att tänka på Conrads slutrader:
”And the incorruptible Professor walked, too, averting his eyes from the odious multitude of mankind. He had no future. He disdained it. He was a force. His thoughts caressed the images of ruin and destruction. He walked frail, insignificant, shabby, miserable and terrible in the simplicity of his idea calling madness and despair to the regeneration of the world. Nobody looked at him. He passed on unsuspected and deadly, like a pest in the street full of men.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar