tisdag 31 juli 2007

Missvisande rubriker om Röda Khmerer



Både SvD och DN lyckas idag sätta snarlika men missvisande rubriker på nyheten att Duch – den ökände chefen för Toul Sleng-fängelset i Phnom Penh - formellt överlämnats till den FN-sponsrade specialdomstol som skapats för att pröva ledarskapets ansvar för ca 1,7 miljoner kambodjaners död under perioden 1975-1979, då Pol Pot styrde landet.

Problemet med rubriken - liksom med den åtta år försenade rättegången - är att denne Duch inte i någon rimlig mening kan sägas ha varit en "ledare".

De överlevande ledarna lever än så länge i frihet och välmåga, och om någon enda av de grånade gubbarna kommer att ställas till svars för sitt ledarskap låter jag vara osagt!

Ändå kommer processen mot Duch att vara betydelsefull: dels därför att han tog order direkt från högsta ledarskapet, Son Sen och Nuon Chea (av vilka Nuon Chea till höger är den ende som fortfarande är i livet) och dels därför att han så öppet berättat om hur saker och ting var organiserat, och vem som var ansvarig för vad. Han lät sig intervjuas under flera dagar av Far Eastern Economic Reviews Nate Thayer under våren 1999, strax innan han arresterades, och man kan nog se det så att han pratade sig själv rakt in i fängelset!

Så mycket nytt tror jag alltså inte att hans rättegång kommer att avslöja, men det ska bli ytterst intressant att se om hans vittnesmål möjligen kan leda till att också Nuon Chea ställs inför rätta!

_

Bilden ovan visar Chum Meu - en av de 7 av ca 17 000 fångar som kommit levande ut från Toul Sleng - med ett foto av Duch.

Läs mer i New York Times!

_________________________________

söndag 29 juli 2007

Dagens Nyheter och Isabella Lund


När jag började den här bloggen för en månad sedan bestämde jag mig för att inte skriva om sex eller prostitution här, och därför har jag varit långsam med att reagera på Dagens Nyheters behandling av bloggaren Isabella Lund.

Isabella är en mycket framgångsrik bloggare som knappast behöver någon introduktion. Hon skriver kunnigt, intelligent och mycket välformulerat om sexköpslagen och om sexarbetares brist på mänskliga rättigheter i dagens Sverige.

Problemet med Dagens Nyheter handlar egentligen inte om Isabellas ämnesval, utan just om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det är överflödigt att föra den diskussionen här – hon gör det överlägset bättre själv!

Men när nu 1950-talets bigotta symötestanter har reinkarnerats som DN-redaktörer och marknadsför sig själva som ”liberaler”, måste jag för min självaktnings skull säga ifrån!

Detta är inget mindre än ett övergrepp på språket: DN är väl idag ”liberalt” ungefär på det sätt som dagens otyglat kapitalistiska Kina är ”socialistiskt”.

Dagens Nyheter är en intellektuell härdsmälta och borde snarast ändra sin etikett från ”oberoende liberal” till ”politiskt korrekt”!

Det är ingenting ”liberalt” i att viljelöst flyta som en kork på tidens strömmar!


lördag 28 juli 2007

Religionsfrihet och sekularism


Tempeltjuren Shambos öde kan tyckas överflödigt att kommentera ännu en gång. (Tidigare inlägg 26 juni och 18 juli.) Men frågan är principiellt viktig eftersom den berör äganderätten, allmänintresset och religionsfriheten bland annat.

I fallet Shambo har alltså allmänintresset – att bekämpa spridningen av tuberkulos – givits företräde framför äganderätten. Detta är normalt och rutin. Det enda speciella med Shambo är att frågan om religionsfriheten kommit med i avvägningarna.

Ägarna har hävdat att tjuren är ”helig” och därför inte kan slaktas. Samtidigt har de sagt att allt liv är heligt, och därmed uppstår frågan om ägarförhållandet i detta fall gör just denna specifika tjur extra helig – man protesterade ju inte mot tvångsslakten av 20 000 andra nötkreatur av samma orsak under 2006. (Nej, detta är inte helt lätt!)

Kon är, som symbol för moderskapet, helig inom hinduismen, och hinduer äter därför inte nötkött. Långt ifrån alla är dock vegetarianer, och Indien har världens största läderindustri…

Små flickebarns liv är uppenbarligen inte heller särskilt heliga i Indien!

Shambo hämtades till slakt i torsdags kväll. Det tog trettio poliser hela eftermiddagen att lugnt och metodiskt lyfta undan ett hundratal supporters som rest till för att skydda Shambo. Till sist lyftes munkarna ut, medan Shambo gick för egen maskin till den transportbil som väntade utanför.

Noteras bör också att alla i frontlinjen som ”försvarat Shambo” är västerlänningar. Inte en enda person som ser ut att ha indisk bakgrund har jag sett i sammanhanget, och faktiskt – Jay Lakhani från Hindu Council säger att det är mer i linje med hinduisk tro att offra tjuren för det allmänna bästa!



Förslaget till ny konstitution för Thailand är intressant på flera sätt. Det blir Thailands 17 konstitution sedan 1932, vilket innebär en genomsnittlig livslängd på något över en valperiod, eller 4½ år.

Det aktuella förslaget som går till folkomröstning om tre veckor avser att ge landet den liberalaste konstitutionen någonsin, och att täppa till de hål som i 1997 års konstitution gav Thaksin möjlighet att nära nog skaffa sig ett fullständigt maktmonopol.

Frågan om buddhismens ställning som statsreligion har kommit upp. Tidigare har buddhismen förklarats som Thailands statsreligion endast i den första konstitutionen från 1932, men nu känner vissa grupper uppenbarligen att det är dags att slå fast den thailändska kulturens grundval i grundlagen.

I Thailand liksom i dess theravada-buddhistiska grannländer är buddhismen en del av den nationella identiteten, som snarare definieras kulturellt än etniskt. En stor grupp munkar och lekmän har drivit en kampanj för att få buddhismen inskriven i grundlagen. Resultatet har blivit ett slags kompromiss, en formulering i artikel 78 lyder i Bangkok Posts engelska översättning:

“The state shall provide patronage and protection to Buddhism, to which the majority of Thais profess, and to other faiths.”

För de inte så få svenskar som tror att Sverige är världsledande på jämställdhet vill jag också citera artikel 30 i den föreslagna konstitutionen:

“Females and males as well as those with other gender identities shall enjoy equal rights.”

Jämställdhet mellan kvinnor och män fanns med också i 1997 års konstitution, men att i grundlagen fastslå att homosexuella och transsexuella också har lika rättigheter är, försåvitt jag vet, helt unikt!

Bilden visar thailändska munkar som demonstrerar genom att vända en gigantisk "tiggarskål" uppochned. Detta är munkens starkaste protest - att neka att ta emot gåvan av mat.

En buddhistisk munk tigger inte. Han finns som en tillgång för lekmännen som kan generera "god karma" genom att donera mat, och följaktligen är vägran att acceptera en gåva av mat en ytterligt kraftfull demonstration.

________________________________________

tisdag 24 juli 2007

Om religion och politik, och lite om sekulära jihadister


Idag tänker jag ta upp tråden från 5 juli och frågan om religion och politik. Den har diskuterats flitigt den senaste tiden – om man nu kan kalla det en diskussion. Vanligen är det nog mest ett påstående man möter: ”Man ska inte blanda ihop religion och politik!”

Men om religionen är – eller definierar – en människas världsbild, och utgör ett slags paradigm eller osynlig default setting – hur kan man då begära att hon ska lägga den åt sidan när samhällets utformning är på tapeten?

Ett samhälle må vara sekulärt konstitutionellt, men om majoriteten bekänner sig till en religion eller annan, så kommer detta att visa sig i det samhällets lagstiftning.

Detta är en effekt av det som kallas demokrati!

I ett historiskt perspektiv har religionen varit det fundament som samhället vilat på, och de gemensamma religiösa värderingarna det som hållit det samman. Riterna har utförts offentligt och alla har deltagit – oavsett graden av personlig övertygelse. (Religion som en ”privatsak” däremot, är ett modernt påfund - och irrelevant!)

Senare, när det religiösa paradigmet vacklade, försökte man att i religionens ställe sätta ”nationalkänslan”; känslan av gemensamhet grundad i språk och etnicitet.

Vi vet hur det gick! Ändå ser vi hur man också idag försöker skapa något slags identitet i en exklusiv ”svenskhet”. (Detta skiljer religionen från nationalismen som samhälleligt fundament: där kyrkan historiskt sett - före reformationen! - var etniskt och språkligt gränsöverskridande och naturligt inklusiv, är nationalismen exklusiv och inåtvänd.)

I vårt post-sekulära samhälle där olika ideologier kämpar för hegemoni är det kanske dags att vi funderar lite över begreppet anomi, så som Durkheim definierar det! (Det är kanske dags att läsa om Durkheim!)

Religionen är ett språk med hjälp av vilket vi förstår och förhåller oss till fenomen i vår omvärld. I denna mening skiljer sig religionen inte från andra ideologier, av vilka flera i vår tid har kommit att få status som pseudo-religioner: Marxism, feminism, nationalism, environmentalism.

Att kräva av en människa att hon i det politiska samtalet ska lägga undan sina religiöst grundade värderingar är lika absurt som att kräva av en feminist eller en socialist att de ska göra detsamma!

___

Bo Strömsteds läsvärda inlägg i DN finns här!


Bilden ovan är inte något konstverk, utan ett foto av en solnedgång och en snödriva. Det starka motljuset har fått den vita snön att framstå som nästan svart!

Här kommer dagens Baertling:



Post scriptum till mitt inlägg Vad är religion?

Jag är medveten om att jag definierat ateism på det sätt som är gängse bruk, och inte efter en strikt etymologisk tolkning av ordet. Detta kan principiellt försvaras med att ett ords innebörd bestäms av just gängse språkbruk.

Idag finns vid sidan av de skrikiga militanta ateisterna som förklarat jihad mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet, ett antal individer som kallar sig ateister men definierar detta enligt ordets strikta etymologi. Jag har all respekt för dem, och det är bara avsaknaden av en alternativ term som leder mig till att här hålla fast vid gängse språkbruk.

Att ordet a-teism etymologiskt betyder ”avsaknad av gudstro” och i princip är en synonym till a-gnosticism ”avsaknad av kunskap [om Gud]” är alltså egentligen irrelevant.

Bilden är ifrån en demonstration av militanta ateister i USA.


måndag 23 juli 2007

Blair, Brown och Cameron


Det räckte med att Tony Blair tillkänagav datum för sin avgång för att Labours opinionssifror skulle skjuta i höjden. Talk about overstaying ones welcome!

På något vis känns det ändå som man bytt en ekorre mot en grävling! Plötsligt har det blivit väldigt tyst, och skvallret om den personliga fiendskapen mellan grannarna i Downing Street 10 och 11 - tidningarnas favoritämne under många år - har man inte funnit någon riktig ersättning för ännu. (Man sög på karamellen till sista dagen, och meddelade at Cherie Blair nekat Sarah Brown att ta en titt på bostaden som familjen Brown skulle flytta in i följande dag!)

Men Labours siffror fortsätter uppåt! Det brukar visst kallas politikerns smekmånad!

Och nästa månad infaller rötmånaden...

I teven talas bara om översvämningar!


söndag 22 juli 2007

Kyoto


Också i Kyoto

när jag hör göken

längtar jag till Kyoto

---------------------- Issa




torsdag 19 juli 2007

Jag älskar bambu!


Från när jag var riktigt liten minns jag att morfar hade ett mycket långt metspö av bambu. Det torde ha varit ca 4 meter långt, och det imponerade mycket på mig, eftersom det var så lätt.
Min egen relation till bambun började något senare och lite osäkert med mina skidstavar, som liten pojke i Lappland. Jag blev aldrig någon skidåkare, och jag hade ett mycket kluvet förhållande till mina skidor. Mina skidor var terrängskidor och föga lämpade för den sorts skidåkning jag och mina jämnåriga med ytterst varierande framgång ägnade oss åt – utförs- åkning i olika former. Att jag aldrig skadade mig framstår så här i efterhand som obegripligt! (Kanske finns det skyddsänglar, trots allt?)
En gång lyckades jag i alla fall knäcka en skidstav, och det ledde till en intressant dissektion av bambukäppen: jag noterade givetvis genast att trots att den var knäckt och fullständigt oduglig för sitt ändamål och att det brutna stället förvandlats till ett snärje, var det omöjligt att bryta av käppen. Efter lite experimenterande fann jag att det också var omöjligt att såga av den och få en snygg snittyta – sågtänderna rev upp ändan till flisor. Med bågfilen gick det. Men bästa sättet var att skära en skåra runt käppen och bryta av den! Då gick den av med ett snäpp, och snittet blev perfekt!

Någon gång i de tidiga tonåren när jag började intressera mig för Kina, Japan och Sydostasien, upptäckte jag också hur elegant bambun porträtterades inom kinesiskt måleri. Några snabba, mycket eleganta penseldrag, och se! – där stod den graciösa växten! Då visste jag ändå inte att vissa arter också ser ut som om konstnären varit på dem med penseln!

Omkring 1970 när jag bodde i Göteborg vet jag att jag köpte en bricka av pressad bambu, på viken man målat den vackra Ma Gu när hon skapade en fruktträdgård av havet. (På den tiden var givetvis den lilla etiketten som sa ”Made in Taiwan” överflödig!)

Ma Gu levde på 100-talet i Kina, och sägs ha varit otroligt vacker. Hon är en av de många odödliga inom daoismen, som är generös med att utöka sitt panteon med historiska personer.
Det var nog ungefär den erfarenhet jag hade av bambu innan jag kom till Sydostasien 1973.
Bambu finns i otaliga arter som varierar i utseende och storlek: dvärgvarianter blir bara 10-15 centimeter, medan de längsta kan bli upp till 40 meter och växa 30 centimeter om dagen!
I Indonesien säger man att bambun har en användning för var och en av årets dagar, och jag kan inte tänka mig att det finns någon växt som har till närmelsevis så många användningsområden. Här följer några exempel:

Man kan bygga hus av bambu – stomme, väggar, golv, tak, dörrar, och använda bambu till vattenledning.

Man kan tillverka sina möbler och husgeråd av bambu.

Du kan med fördel bygga dig en flotte av bambu för dina fisketurer och använda bambu till ett metspö, fiskfällor, samt en behållare för hemtransport av fisken.
Väl hemkommen från fisketuren rekommenderar jag en fisksoppa med bambuskott och ostronskivling!

Du kan också tillverka en rad olika musikinstrument av bambu – flöjter, khène…
Tyvärr är det vanligt att man ersätten khène med en synth numera i populärmusiken.

I Las Pinas, Manila, finns en kyrkorgel av bambu. Den byggdes av en spansk munk 1816, och fungerar än idag. Den sägs ha en unik, mjuk ton. Jag har inte hört den själv, men jag kan gott föreställa mig hur den låter - jag vet ju hur bambu låter!

Man kan tillverka sina jaktvapen av bambu – blåsrör, t.ex.
Defensiva vapen som spetsade bambustickor i s.k. ”tigerfällor” har jag egen erfarenhet av. (Här var skyddsänglarna framme igen!)
Bambu har använts som skrivmateriel, och de äldsta källorna i Kinas historia Bambuannalerna, skrevs på bambupinnar. De är från Choudynastin, 770-225 f Kr. (Bilden är dock inte av något urgammalt dokument!)

Dina kalligrafipenslar har givetvis skaft av bambu, och numera skriver och målar du givetvis på kvalitetspapper som också är tillverkat av bambu!
Detta är givetvis bara några exempel...
Till sist kommer här bilden på spången över bäcken!

onsdag 18 juli 2007

Dags för ett under!



Jag har tidigare berättat om tempeltjuren Shambo, som gett myndigheterna i Wales huvudbry, eftersom den har tbc.

Nu har en domare beslutat att slaktordern var olaglig, eftersom den ”kränker ägarnas mänskliga rättigheter”.

Domen innebär givetvis inte att tjurens liv skonas och att han får leva fram till sin naturliga död, men att de byråkratiska och rättsliga processerna fortsätter.

Bönderna i omgivningen är arga – och jag kan förstå dem! Har man själv tvingats slakta djur till stora ekonomiska förluster så måste detta beslut vara svårsmält. Någon kommenterar också att de i fortsättningen tänker förklara alla sina kor ”heliga” - och det är ju vad de är enligt hinduismen - oavsett vem som äger dem! Vem vet, kanske medför detta att hinduismen blir de brittiska böndernas nya religion?

Själv kan jag inte låta bli att tänka att domaren missade en chans till ett salomoniskt domslut:

Varför inte säga att den heliga tjuren får leva – på villkor att gudarna ingriper och botar dess tuberkulos inom fyra veckor?

_______________________________________

söndag 15 juli 2007

Tankar under polkagrisbaneret


“I remember thinking, ‘I just brought terror to someone under the American flag’”.


Sergeant Timothy John Westphal, 31, of Denver.

18th Infantry Brigade, 1st Infantry Division

reminiscing about his year-long tour in Tikrit, Iraq



“Do not do to others

what you do not wish done to you.”

Confucius Analecta


onsdag 11 juli 2007

Jihad eller jihadism?



Gordon Brown har beordrat sina och regeringskansliets anställda att inte använda begreppet "islamisk terrorism”. Officiellt finns den inte längre, utan har ersatts med vanlig kriminalitet…

Detta är ju inte någon stor sensation i sig; semantiska reformer för att lösa politiska problem har ju snarare varit standard under de senaste decennierna, i Storbritannien såväl som i Sverige, men tyvärr får det ju inte problemen som sådana att försvinna!

I gårdagens tidningar redovisades återigen utslagen av en terroristrättegång, och faktum är att även jag, som ändå är intresserad av problemet, inte längre orkar hålla reda på alla komplotter och processer.

I centrum för problemet står tolkningen av begreppet ”jihad”. Den militanta hållningen som växer i styrka har också kommit att kallas jihadism.

Ordet som betyder ”kamp” används inom islam på fyra olika sätt:

Först är det hjärtats jihad – kampen mot det onda i det egna hjärtat.

Sedan kommer tungans jihad – spridandet av islam genom propaganda.

Den tredje innebörden är handens jihad – att i praktisk handling stödja det som är gott.

Och den fjärde innebörden slutligen är svärdets jihad – att försvara islam med vapen, när islam förtrycks eller ett islamiskt land blivit militärt attackerat.

Koranen är dock mycket noga med att inskärpa förbudet mot oprovocerat våld – sura 2:190-194, t.ex. – och varnar uttryckligen för angrepp på de otrogna i religionens namn, med materiell vinning som verkligt motiv:

“O you who believe, if you strike in the cause of GOD, you shall be absolutely sure. Do not say to one who offers you peace, "You are not a believer," seeking the spoils of this world. For GOD possesses infinite spoils. Remember that you used to be like them, and GOD blessed you. Therefore, you shall be absolutely sure [before you strike]. GOD is fully Cognizant of everything you do.” (Sura 4:94)

Inom sufismen används ett besläktat begrepp: mujahadah (ungefär ”strävan”).



En gång när jag var i Dubai hittade jag en bok på flygplatsen som briljant beskriver problemet med
islams
”radikalisering”. Boken heter Islam Rediscovered (New Delhi 2001) och är skriven av den
islamiske apologeten
maulana Wahiduddin Khan. (Maulana är en titel för en islamisk lärd med specialiteten arabiska eller persiska, i Indien och Pakistan.)

Här följer några citat ur boken. Det är ganska långt, men det förtjänar att läsas noggrant!



This is where the principle of jihad has been distorted and bent to political ends. It must be stressed that the word “jihad” has nowhere been used in the Qur’an to mean the waging of war. The Qur’an is imbued with the spirit of peace and tolerance. Its culture is not that of war but of mercy.” [- - -]

Yet today, the ‘Muslim Mujahidin’ under unfavourable conditions have equated “God is Great” with “War is Great.”

In the light of on-going conflict, we must ask why so great a contradiction has arisen between the principles of Islam and the practices of Muslims. [Page 135]

It is an incontrovertible fact that Muslims have not been able to join the mainstream in modern times. At all places and in every department they are leading their lives as if driven into a corner. This is undoubtedly an extremely critical problem, for it has relegated Muslims to second class positions all over the world.

To me, the greatest reason for this is the violent attitude of the Muslims. Today’s Muslims are easily provoked and become violent at anything which is against their way of thinking. It is true that not all Muslims become involved in acts of violence. Yet all Muslims would be regarded involved in this matter. This is because that section of Muslims – in fact, the majority – who are not personally involved, neither disown those members of their community who are engaged in violence, nor even condemn them. In such a case, according to the Islamic sharia itself if the involved Muslims are directly responsible, the uninvolved Muslims are also indirectly responsible. [- - -]

In modern times the violent approach of our intellectuals, and leaders of movements, is the sole reason for the present violent mentality of Muslims all over the world. It is as a result of this mentality that, if anyone writes a book against Islam, Muslims are prepared to kill the writer. [- - -]

This violent mentality of Muslims is responsible for having alienated them from their neighbours everywhere. Their conduct clearly shows that they no longer cherish the ideal of universal brotherhood. [Page 126-127]

There is a great need to study Islam from its original scriptures in order to re-discover it in its original form. In modern times many books have been published with the aim of removing misunderstandings about Islam. One title is as follows:

'Islam, the Most Misunderstood Religion'.


But titles such as these are not in accordance with the actual state of affairs.
These books start with the premise that non-Muslims have mistakenly come to regard Islam as a religion of intolerance and violence and then they attempt to remove these misapprehensions. But the actual question to be addressed is why there should ever have been such a misunderstanding. It has to be conceded that it is based not on some allegation but rather on the fact that the Muslims today, in almost every country, repeatedly display violence and intolerance towards others. They have adopted this course of action in the name of Islamic movements or Islamic Jihad. Were Muslims to do so in the name of their communal interest and people attributed that to Islam, this would amount to misunderstanding based on allegation. But when Muslims themselves attributed their activities to Islam, it becomes a case of proper understanding and not that of misunderstanding. [Page 65]

A state of affairs has developed in which Muslims have come to believe that the cause of Islam can be served only through jihad activism, that is, armed struggle. With this mindset, they are unable to understand the significance of peaceful struggle. Anyone who talks in terms of peace and tolerance finds his integrity in question. Any attempt at making them understand the importance of peaceful struggle is seen as a conspiracy to keep them from performing jihad as a “religious duty”.

It is thus an extremely dificult task to call Muslims to peaceful Islam. Such a mission involves the risk of being discredited among one's own co-religionists. In consequence, the call, goes unheeded. [Page 69-70.]

_____________________________________________

It is thus an e

tisdag 10 juli 2007

Röda moskén och islamiska rage boys


Så kom då den väntade stormningen av Röda moskén i Islamabad – intet nytt under solen!

Islamiska Republiken Pakistan tvingas sätta in armén för att driva bort islamistiska fanatiker som beslutat sig för att på egen hand införa ett lokalstyre efter modell från Afghanistans ”talibaner”.

Det enda som kanske behöver tilläggas är att dessa strider inte är mellan Shīa och Sunni som i Iraq, utan mellan olika grupper inom Sunni. Halva Pakistan styrs redan av partier med liknande program, i vilket bl.a. ingår förbjudandet av musik!



Mitt tidigare inlägg om medias Islamic Rage Boy lockade till min överraskning en hel del besökare och kommentarer.

Tyvärr har jag haft problem med kommentarerna, vilket medfört att jag tappat bort en del av dem.

Andra har jag valt att inte publicera eftersom det här är en blogg med en viss form och innehåll och inte ett allmänt klotterplank. Kommentarer är mycket välkomna, men jag förbehåller mig rätten att välja ut dem som s.a.s. träffar tonläget.

Mitt syfte är dialog snarare än debatt - för dem som vill debattera finns otaliga andra platser att tillgå!


Vad är ett "underverk"?


Omröstningen om världens 7 underverk slutade som man kunde förvänta sig när frågor som nationell stolthet kommer med i leken: organiserade kampanjer för ett eller annat objekt gör att folkmängden till sist bestämmer.

Nu kan man ju tycka att det är en struntsak, och att de flesta av vinnarna förtjänar sin utmärkelse. Den som sett Taj Mahal glömmer det inte! Problemet är snarast att det finns mer än 7 ”underverk” som absolut borde vara med på listan. Men att ingen enda av Europas medeltida katedraler ens fanns med som ett alternativ att rösta på - ja, här är kommentarer överflödiga!

Att Egyptens pyramider inte kom med tycker nog de flesta ändå är en skandal, och vad den där Kristusstatyn gör i sammanhangen kan väl bara brasilianare förstå…


Själv har jag svårt att smälta att Angkor Vat inte finns med, men jag är ju lång ifrån opartisk i det fallet. Jag har en stormig, 33-årig kärlekshistoria med det landet, och jag kommer aldrig att glömma ögonblicket när jag helt överväldigad och med tårar i ögonen för första gången stod framför Angkor Vat!

It’s awesome!



Och för en gångs skull kommer här också en bild på bloggaren - trött, svettig - men nöjd!


måndag 9 juli 2007

Nya syndafloden


När den anglikanske biskopen av Carlisle nyligen uttalade sig om översvämningarna i norra England, gav han sig ut på djupt vatten kan det nog tyckas – åtminstone teologiskt sett!

Han menar att översvämningarna var ett syndastraff – inte bara i bildlig mening, som en konsekvens av vår ohållbara livsstil och allmänna försummelser på miljöområdet – det skulle snarast ha varit politiskt korrekt och knappast fått någon att höja ögonbrynet!

Nej, biskopen var mer precis: översvämningarna var ett uttryck för Guds missnöje med oss människor, och inte bara i miljöfrågor: han nämnde särskilt det moraliska förfallet som det tar sig uttryck i toleransen av homosexuella…

Nu är han ju dessvärre långt ifrån ensam på sin kant i frågan om homosexualitet, men det som gör hans uttalande så exceptionellt är den gudsbild han ger uttryck för. Han ger heller ingen förklaring till varför Gud valt att dränka just hans stad upprepade gånger, medan London t.ex. konsekvent skonas från extremt väder...

Alla känner vi ju till berättelsen om Noa och arken. Det är en historia – grym som en barnsaga, som berättar om hur Gud i sin besvikelse över människorna bestämmer sig för att dränka hela skiten och börja om från början – eller nästan! Noa och hans familj och alla djuren skulle nog ändå duga till en ny start!

Men regnbågen då, och förbundet med jorden?

“And it shall come to pass, when I bring a cloud over the earth, that the bow shall be seen in the cloud:
And I will remember my covenant, which is between me and you and every living creature of all flesh; and the waters shall no more become a flood to destroy all flesh.”

Möjligen menar biskopen att Gud på gamla dar blivit tankspridd och inte längre kommer ihåg regnbågens betydelse?

I den tusen år äldre versionen av berättelsen i Gilgamesh-eposet däremot, där Noas motsvarighet heter Utnapishtim, är den stora floden inte en syndaflod. I stället orsakas den av en tvist mellan gudarna.

I mina öron låter det som en bättre förklaring!

(Citatet är från 1 Mos. 9:14-15 – King James Version.)

Väderkommentarer från de svenska biskoparna saknas mig veteligen fortfarande!

fredag 6 juli 2007

Islamic Rage Boy 2.0


Precis som jag väntade mig tog det inte många dagar innan mannen vars ansikte fått representera militanta islam i internationella media framträder i en intervju. Den innehåller inga överraskningar, och han har inte heller mycket att säga.

Men jag tänkte när jag läste intervjun på alla muslimska män som jag känt under åren i olika delar av världen. Jag tvivlar på att någon av dem någonsin deltagit i en demonstration, och även de som varit mycket strikta muslimer skulle nog känna sig obehagliga till mods om de förknippades med skäggiga extremister!

Men detta är ändå inte hela bilden, och det är därför jag idag valt bilden av en annan man – en man som fridfullt sitter och läser sin koran…

Jag vet inte hur pass välkänt hans ansikte är i Sverige. Hans namn är Abu Bakar Ba’asyir och han är åtminstone andligen Jemaah Islamiyahs ledare. Jemaah Islamiyah är al-Qaidas systerorganisation i Sydostasien, och organiserade bl.a. bomberna på Bali.

Man har inte lyckats binda Ba’asyir direkt till Balibomberna, men kopplingarna är alldeles för många för att kunna vara tillfälligheter!

Och vad jag försöker säga här är givetvis att dessa två helt olika bilder av muslimska män visar just hur motsägelsefullt och komplicerat detta med islamisk vrede kan vara: en enda bild duger inte!


Andra islamistiska rage boys har ockuperat Röda moskén i Islamabad. Hur den historien kommer att sluta återstår att se. Men det är ju i sig tankeväckande att detta sker i Islamiska Republiken Pakistans huvudstad!
___________________________________________

torsdag 5 juli 2007

Vad är religion?


Jag hoppas att Olle Baertling i sin himmel förlåter mig för att jag använder hans tavlor, för det här handlar inte alls om hans måleri (vilket jag f.ö. tycker mycket om!) Jag har bara valt dessa bilder som illustrationer…

Jag försökte formulera en allmängiltig definition på ”religion”. Den skulle s.a.s. vara heltäckande och giltig såväl religionsvetenskapligt som ur de troendes perspektiv. Och då vill det ju gärna bli ganska långt! Men jag ville ha en kort och precis definition!

Uppslagsböckerna har ju ingen enkel definition, utan en hel rad av olika definitioner.

Så vad är religion?

Jag försökte med en teori om världen som innefattar tron på transcendenta makter av vilka vi är beroende.

Jag var ganska nöjd med den, men insåg snart att ordet ”teori” skulle vara stötande för troende av olika schatteringar. Religionen formulerar sig inte som teori eller hypotes, utan som gnosis, kunskap.

Så jag formulerade om mig, och ersatte ”en teori om världen” med det mer neutrala ”en världsbild”.

Och jag antar att några läsare redan gissat varför jag valt Baertlings tavla som illustration!

Om man frågar folk vad tavlan föreställer, svarar ett förvånansvärt stort antal att det är trianglar i olika färger, men att en del av trianglarna fått spetsen avhuggen, eller att spetsen på en del av dem ligger utanför tavlan, osv.

Detta är ju i och för sig ganska lustigt, eftersom en triangel med en avhuggen spets definitionsmässigt omöjligen kan vara en triangel, och vad som ligger utanför målningen givetvis undandrar sig vår förmåga att observera (om vi undantar väggen som den hänger på förstås)!

Men om vi för ögonblicket accepterar att det kan finnas en osynlig fortsättning på tavlan, är givetvis påståendet att triangels spets ligger utanför bilden en rimlig hypotes – man behöver ju bara dra ut linjerna en liten bit för att se det!

Om å andra sidan den synliga tavlans kant fungerar som en spegel eller en vattenyta och linjen bryts? Ja, då får vi helt andra bilder av den imaginära fortsättningen av målningen!

Är nyckeln till det hela alltså egenskaperna hos tavlans kant?

Jag tänker inte fortsätta denna spekulation, utan lämnar det åt läsaren att roa sig på egen hand!

Jag såg statistik nyligen om religionerna i världen, och det var den som utlöste mina funderingar:

2,4 % av världens befolkning uppges vara ateister; dvs. de tror på guds icke-existens. Alltså, de är övertygade om att bilden slutar vid tavlans kant, om jag får fortsätta att använda mig av Baertlings målning som illustration!

12,5 % är agnostiker eller religiöst indifferenta, och skulle alltså säga att det är omöjligt för oss att veta någonting om vad som finns eller inte finns utanför tavlans kant – eller att frågan inte intresserar dem.

85 % av världens befolkning bekänner sig till en eller annan religion, och är alltså av uppfattningen att det finns en osynlig fortsättning bortom det som vi med våra sinnen kan uppfatta, och att den kunskap som vi på olika sätt kan inhämta om denna transcendenta verklighet bör ligga till grund för det liv som vi lever och hur vi organiserar vårt samhälle.

Nu har jag redan skrivit alldeles för långt – jag får återkomma till ämnet i ett senare inlägg!

Den kanadensiske poeten, teologen och psykologen E. J. Pratt (1883-1964) var mera ekonomisk med orden. Han sa att kort och gott att religion är ”känslan av absolut beroende”.

Det är den mest minimalistiska definition jag stött på!


söndag 1 juli 2007

“An act of madness or despair…”



Det är precis 100 år sedan Joseph Conrads The Secret Agent publicerades. Jag kom att tänka på det när ett nytt försök till en bombattack genom diverse tillfälligheter avstyrdes när Gordon Brown tillträdde sitt ämbete.

Alla som läst boken vet att det inte är en sådan där James Bond-historia, utan en bok som handlar om ett terroristattentat i London, utfört av anarkister. Men boken är ändå mycket aktuell på många sätt!

Under de hundra år som gått sedan den skrevs har ju Europas olika hörn hemsökts av terroristgrupper av mycket varierande ideologier: anarkister, separatister, unionister, IRA, röda brigader och högerextremister, och nu i detta nya millennium islamiska terrorister. Och man kan kanske tycka att dessa grupper har få saker gemensamt, men när man läser Conrad inser man att de kanske inte är så olika trots allt!

När nu en grupp män kört en bil in i entrén till Glasgows flygplats och satt eld på sig själva och bilen, ser det ju ut som ett spontant och mycket slarvigt försök att ”göra något” som ersättning för den komplicerade bomb som desarmerades på Haymarket, kom jag att tänka på Conrads slutrader:

”And the incorruptible Professor walked, too, averting his eyes from the odious multitude of mankind. He had no future. He disdained it. He was a force. His thoughts caressed the images of ruin and destruction. He walked frail, insignificant, shabby, miserable and terrible in the simplicity of his idea calling madness and despair to the regeneration of the world. Nobody looked at him. He passed on unsuspected and deadly, like a pest in the street full of men.”

_________________________