onsdag 20 juni 2007

"Hemma"...


Jag var på väg till bokhandlarna på Charing Cross och hoppade på bendy-bus no 12 vid Camberwell Green, på väg mot Trafalgar Square. Det var lördag, bussen var halvfull, och när jag stod där på platsen som är ämnad för barnvagnar och sådant, slog det mig plötsligt att jag var den ende ”vite” mannen på bussen! De flesta passagerarna var olika nyanser av ”svart”, några såg ut som indier eller pakistanier, ett par män längst bak i bussen såg ut att kunna vara tamiler, och en ung man var uppenbart av vietnamesiskt ursprung. Eftersom det var lördag var det inte de vanliga, stumma resenärerna med frusna ansikten, utan folk som var lediga och på väg, tillsammans med familj eller vänner. Alltså pratade man med varandra! Jag stod där och lyssnade och insåg att de språk som talades runtom mig var olika afrikanska språk som jag inte förstår ett enda ord av!

Men så snappar jag upp några ord från två kvinnor som sitter precis bakom min rygg och talar lågmält med varandra – och inser att de talar en mycket bruten svenska! Jag var tvungen att kasta en blick över axeln, och visst – de bar slöjor och såg ut som om de kunde vara från Somalia…

London 2007!

Foyles bokhandel – finns det någon motsvarighet någon annanstans i världen? Sju miljoner titlar på hyllorna, och fåtöljer där man kan sitta och läsa! Att sitta och läsa böcker i bokhandeln är normalt här, och på en vägg sitter ett gammalt inramat brev från en kund, som grälar på bokhandeln för att de sålt en bok innan han hunnit läsa ut den!

När jag kommer tillbaka hem träffar jag min närmaste granne Abdul, en vänlig, lågmäld ung man från Kenya med uppenbart blandat ursprung: hans hudfärg är te med mjölk, på engelskt vis.

Jag berättar för honom om kvinnorna på bussen, och han skrattar igenkännande:

- En dag när jag var i moskén träffade jag två män, säger han. Den ene var från Eritrea och den andre från Somalia. De talade väldigt lite engelska, så de talade svenska med varandra…

Männen jämförde sina erfarenheter av Sverige med varandra:

- Amazing country – everything works!
- Everything works!


Hemma…

Hur definierar man vad som är ”hemma”?

För det flesta av oss kanske det inte är så svårt? Men om man flyttat mer än 40 gånger i livet och inte varit tillbaka till den plats där man vuxit upp på 40 år, är det inte alls så självklart längre!

När jag flyttade till mitt 36e hem (i Bangkok, januari 2003 – mitt nionde hem i den staden!) skrev jag i min dagbok:

”Home is where you keep the whetstone for your kitchen knives”.

Min föresats då var att det skulle vara färdigt med flyttandet!

Nu bor jag ändå i London sedan snart tre år.

Men är då London "hemma"?

Nää, men ett hem i exil, kanske!

Om jag ska vara ärlig är nog Bangkok den plats som känns mest som ”hemma” för mig. Jag har bott där längre än någon annanstans sedan jag blev vuxen, och där har jag mina vänner…


________________________________

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, Carl!

Ville bara säga att jag läst alla dina bloggar med intresse.
Själv bor jag i samma stad som du sedan 16 år tillbaka - och här kände jag mig hemma direkt!
Jag växte upp i både Sverige och USA och hörde inte hemma i nåndera land, så här har jag rotat mig.
Vet inte hur mycket jag får skriva, så det är bäst att lägga av nu.
Cheers!
Elisabeth

Carl Jacobson sa...

Hej, Elisabeth!
Kul att du hittat till min blogg!
Att den första kommentaren till min svenska blogg skulle komma från någon som bor i London hade jag inte väntat mig, men det var ju trevligt! Titta gärna in igen!
Carl

Anonym sa...

Hej, Carl!

Nu har jag läst och hoppat runt på din blogg i några dagar. Måste säga att jag trivs väldigt bra här. Annars läser jag inte många bloggar längre. För cirka 8 år sedan, när jag nyligen hade fått min dator läste jag i många dagböcker på nätet och tyckte det var intressant då.

Jag har bott i Seattle i över 40 år, men jag har "hemlängtan" efter den gamla världen, det betyder mest Sverige och UK.

Ville bara att du skall veta att din blogg är uppskattad.

Pernille