Fåglar fascinerar mig! Inte bara för att de är vackra, eller för att de underhåller mig med sin sång i de tidiga morgontimmarna, eller ens därför att en del av dem har en livsstil som liknar min egen, och oupphörligt flyttar fram och tillbaka mellan olika kontinenter…
Fåglarna har mycket olika kultur och livsstilar. Vissa arter lever i livslånga parförhållanden, medan andra är promiskuösa opportunister i sexuella sammanhang – ungefär som vi människor!
Fåglarna har givetvis också mycket bestämda uppfattningar i estetiska frågor – annars skulle deras fjäderskrudar inte fylla någon funktion i deras sammanhang – och ingen kan väl ta miste på en påfågels självmedvetenhet!
Man kunde kanske travestera aristotelisk filosofi och hävda att fåglarna fått sina vackra fjädrar och sin sång för att vi människor ska kunna glädja oss åt dem – en ändamålsorsak alltså! – men det vore ju absurt i ett evolutionistiskt perspektiv!
Men det finns en liten oansenlig fågel som fascinerar mig mer än alla andra! Jag vet inte vad den heter, och jag har aldrig sett den i verkliga livet – den bara flimrade förbi i ett naturprogram på teve förra året, och jag klickade till och sparade rutan!
Den här oansenliga fågeln har inte bara byggt ett bra hem med två separata rum för sin tilltänkta familj; han tycks veta att han är oansenlig och att han måste anstränga sig extra om han ska lyckas finna en partner.
Och då tar han till ett mycket medvetet konstnärligt skapande!
Han arrangerar blomknoppar och täckvingar från skalbaggar som en trädgård framför ingången till den inre delen av boet!
Jag är oerhört imponerad!
Här i London har fåglarna tagit sig för att sjunga på natten. Jag uppmärksammade det tidigt i våras, innan det kommenterades i medierna. Tydligen vill de inte ha konkurrens av storstadens trafikbuller, och därför har de tidigarelagt sin morgonkonsert!
Fine with me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar